Jeanette Anderssons krönika april 2024

Välkommen till mina tankar för idag.

Jag börjar med årets hyresförhandlingar. En höjning kring 5 % för de flesta och som gäller från 1 januari. Vi kan inte kalla det förhandlingar för de flesta bostadsbolagen lämnade över till Hyresmarknadskommittén att besluta. De klarade inte av att gå emot Fastighetsägarna. De gjorde gemensam sak att driva hyreshöjningarna via HMK. Få vågade gå sin egen väg. För oss hyresgäster är det bara att svälja. Jag tänker på hur denna höjning får många att våndas, få ångest över hur man kan vända på slantarna för att få tillvaron att fungera. Fastighetsägarna hävdade att de måste få betalt för kostnadsökningarna, räntor och inflation. Men vi hyresgäster ska ta denna kostnad. Vi ska bo trångt, flytta till mindre för vi har inte råd. Vi ska bo i hus med eftersatt underhåll. Vi ska bo i områden där barnen inte kan vara ute och leka på kvällen för det är för farligt. Vi ska bo i områden där man inte kan gå ner i källarförrådet utan att vara orolig.

Våra kära politiker bor inte där. Våra kära politiker behöver inte vända på slantarna. Våra kära politiker kan sova lugnt. Bostadspolitik är inget som engagerar våra kära politiker för de berörs inte själva. Vi behöver ställa dom mot väggen och kräva svar. Att ta sitt ansvar. Regering, riksdag och kommun, hur ska ni åtgärda bostadsbristen, hemlösheten, trångboddheten, otryggheten? Ni har ett ansvar.

Nu över till omtanke om varandra. Jag kom nyss hem från en utlandsresa med många intryck och tankar. Ett land med mycket fattigdom. Det ger perspektiv på livet och det behöver man emellanåt. Många lever mycket enkelt och fattigt men är ändå så trevliga och vänliga. Stolta och vackra. Det sätter spår i hjärtat.

Hur lever vi?  Hur tar vi vara på stunden, dagen, varandra? Alla krav, att inte räcka till, all stress, ensamhet, pengabekymmer. Vi ser inte varandra, vi hälsar inte, alltid mobilen i örat eller framför näsan. Misstänksamhet och rädsla. Nyheterna i tidningar och TV skrämmer upp. Vad är din rädsla? Vem kan du prata med om detta?

Jag engagerar mig för alla har inte kraft. Ork att påverka, att delta, att inspirera, att engagera. Vi som orkar måste ta vårt ansvar, steppa fram. Jag får kraft när jag ser att det ger glädje, att se nya vänskapsband knytas, att se att samtalen med fastighetsägare ger resultat, att vi kan ge och ta. Att dela med sig av sin tid kostar inget.

Jag engagerar mig i hyresgästföreningen för ett mer vänligt boende. Känner man sitt kvarter och sina grannar känner man sig tryggare. Så lär känna dina grannar med att hälsa vänligt. Ring på hos den nyinflyttade och hälsa välkommen. Hälsa i tvättstugan. Hälsa på parkeringen. Du kanske upptäcker att den som ser lite underlig ut kan visa sig vara en mycket vänlig själ.

Jag värnar om den lilla människan. Att vardagen ska fungera. Att någon ser. Att någon hör. Ibland behöver man inte ha en lösning utan bara att lyssna.

Så vi fortsätter vårt engagemang. Vi kämpar vidare, tar ett djupt andetag och känner vårluften. Vi bor i ett fint land. Vi bor i en fin kommun. Vi är inte ensamma. Vi har varandra.

Sträck på ryggen och ta hand om dig!