Vårt östra grannland började införa marknadshyror redan 1991.

Och det gick inte så bra kan man säga, varken ur hyresgästernas eller samhällets perspektiv.

År 1991 började man avskaffa systemet med förhandlingar om hyrorna. Det var det första steget. Det andra kom redan 1995 och då avskaffades systemet helt och hållet. I både Finland och Sverige kallas detta för att man avskaffade hyresregleringen, vilket är helt felaktigt. Förhandlingar mellan parter på en marknad (hyresbostadsmarknad, arbetsmarknad eller annan marknad) är ingen reglering, det är ett partssystem. Reglering är när exempelvis hyror och hyreshöjningar regleras i lag eller genom politiska beslut. Så som vi hade i Sverige från 1940-talet fram till 1974 då de sista resterna av den regleringen avskaffades helt.

Och vad hände då sedan i Finland?

- Hyrorna blev betydligt högre.

- Bostadsbristen har ökat istället för att minska.

- Fler medborgare än tidigare har svårt att matcha sina boendekostnader.

- Andelen allmännyttiga hyresrätter har minskat.

Man kan sammanfatta det som den finske professorn Hannu Rauonavaara gör: ”Den fria marknadsekonomin har inte löst alla problem”.

Här finns alltså att lära för oss i Sverige.

Dels att det lilla steget att införa fria hyror (marknadshyror) för nyproduktion snabbt blir ett större steg. Dels att marknadshyror skapar och inte löser problem.